"Han såg dig, jag är säker! Klart han vet vem du är. Ni är grannar ju! Nu måste du lägga till honom som vän på Facebook. Han kommer acceptera den såklart. Han såg ju dig när han gick förbi precis!"
Efter en hemmamatch så inbillade min syster mig att min handbollsspelande granne hade sett mig när han gick ut till omklädningsrummet (efter matchen). Jag hade spanat in honom i trapphuset sen några veckor innan och blev övertalad att bli vän med honom på Facebook samma kväll. Jodå, sagt och gjort. (Självklart så hade han inte alls sett mig, och han hade inte en aning om vem jag var.. - Tack Cissi!) Men vi blev vänner ändå. Och där började vår resa.
Vi hann träffas en gång innan han åkte hem på handbollsjullov. Jag hade spelat alliansen och var snabbt hemma och duschade (ja, ni vet. Speglade mig, sprayade lite extra parfym & hela fadderullan) och sen ringde jag på hos G Ekdahl, min granne. Jag hade tusen fjärilar i magen och hoppades nog innerst inne på att han skulle ha glömt våra planer & inte öppna dörren. Så blev det inte.. Nej, han öppnade dörren & jag steg på - inställd på att kvällen skulle bli pinsam och tyst. Varför gjorde jag såhär mot mig själv?
Nu i efterhand, så kan jag tycka att jag var ganska modig faktiskt. Jag menar; killen hade ju barn!! Trodde jag.
Vi såg en film som vi båda redan sett. Eller nej, vi skulle se en film vi båda redan sett. Jag försökte! Men kvällen blev allt annat än jag tänkt mig. Min snygga granne pladdrade på som fasen och jag hängde på - när jag fick tillfälle. Han var helt underbar! Och jag ville inte gå hem..
Men det gjorde jag. Och två dagar senare åkte G hem till Linköping för att fira nyår. Han hade saker att reda ut hemmavid och jag behövde fundera (inbillade jag mig själv. I det stora hela så kändes allting så rätt efter några timmar ihop kvällen innan). På nyårsafton letade jag reda på hans nummer och skickade ett sms där jag önskade honom en trevlig kväll. Han kallade mig stalker (med glimten i ögat såklart) och sen skickade vi sms till varann hela veckan. Om vi inte skrev på facebook-chatten. Eller pratade i telefon.. Vi höll kontakt, kort & gott!
Efter att han kom hem till K-stad igen så träffades vi så gott som varje dag. Han fick träffa mina vänner och jag fick träffa hans! Och vi bodde praktiskt taget ihop.
Natten mellan den 5:e & 6:e februari, för exakt ett år sen, då hade vi precis kommit hem ifrån Malin. Det blev en sen kväll hos henne med en jäkla massa kortspel & rödvin, minns jag. Vi kom hem, låg och pratade strunt och sen så frågade jag rakt ut: är vi ihop eller, vad är vi egentligen? Lyckligtvis svarade han ja! Han ville, med andra ord, inte ta sina saker & promenera in till sin egen lägenhet mitt i natten. Nej, skämt åsido..
Då blev vi
VI.
Och jag älskar dig, Gustaf Ekdahl - i alla år framöver.
Ps. Jag har redan berättat för honom att min syster ska sjunga denna låten på vårt bröllop. Och det var ok! Så ni vet..